Ölmeviken, belägen norr om Kristinehamn, är en vik i Vänern med två tillrinnande vattendragen nämligen Ölman och Sorkan. Ölme har bytt namn under flertal gånger, på 1430-talet hette det Ylma (Rosell, 1981). Ölmeviken tillhörde Ölme socken fram tills kommunreformen 1862 blev genomförd. Ölme socken hade en areal av cirka 179 kvadratkilometer och bestods av 131 platser (Uppsala, 1939). Redan under tidig medeltid, 1200-tal, användes marken vid Ölmeviken för produktion av livsmedel (Svensson och Pettersson, 2008).
Området omkring Ölmenviken har varit och är fortfarande viktig för jordbruket. Jordbruksbygd och bebyggelser (exempelvis ladugårdar, stall samt lador) har genomgått genomgripande förändringar på grund av bland annat utbyggnaden av järnvägen och ökade krav på jordbrukets effektivisering mellan 1800- och 1900-talet (Kristinehamn, 1973). I samband med jordbrukets effektivisering, har flera av de gamla byggnaderna ersatts med modernare byggnader med bättre utrymme för boskap (Kristinehamn, 1973). Idag är området omkring Ölmeviken en av de mest viktigaste jordbruksmarkerna i Värmlands län för odling, nötkreatur och mjölkproduktion (Havs- och vattenmyndighetens rapport, 2015).
Ölmeviken har även en större betydelse för kulturminne, fritid och turism. Vid Ölmevikens inlopp ligger en ö, Saxholmen, där det har funnits en medeltidsborg. Borgen byggdes under andra hälften av 1200-talet och gick ur bruk i början av 1300-talet (Svensson och Nylin, 2004). Idag finns bara stenfundamenten kvar och platsen är en sevärdhet. Saxholmen har varit föremål för arkeologiska undersökningar och de uppgrävda föremålen kan förmodligen kopplas till en form markutövning och privilegier än för försvarssyfte (Svensson och Petterson, 2008).
Ölmevikens strandängar och de kringliggande vattendragen är värdefulla livsmiljöer för flera fågelarter och har genom åren varit populära platser för fågelskådare. Ölmeviken är klassat riksintresse för yrkesfisket med syfte att säkra viktiga lek- och uppväxtområden för Gös (Finfo, 2006). Den rödlistade fisken asp (Aspius aspius) huserar i Ölmeviken tillsammans med gädda, abborre, mört och sik med flera.
Under 2002 fattade regeringen beslut om att ansluta Ölmeviken till Sveriges Natura 2000-områden. Natura 2000-område är det allra starkaste skyddet för att bevara värdefulla livsmiljöer för kommande generationer. Varje Natura 2000-område har en bevarandeplan som innehåller en beskrivning av området, bevarandemål och beskrivningar av naturtyper samt arter som ska bevaras. Ölmeviken har under åren blivit föremål för flera naturvårds – och restaureringsinsatser för att förbättra såväl vattenkvaliteten som biologisk mångfald.
Jordbruket har en stor samhällsnytta särskilt för livsmedelsproduktion, vilket är även en grundförutsättning för en robust livsmedelsförsörjning. Regeringen har under våren 2025 reviderat den nationella livsmedelsstrategin (Livsmedelsstrategin 2.0.) med målet att öka den lokala livsmedelsproduktionen. Den uppdaterade strategin har identifierat flera åtgärder för att: förstärka den inhemska livsmedelsförsörjningen, öka exporten av lokala producerade livsmedel och marknadsföra svenska varor på den internationella marknaden. Hantering av näringsämnen inom jordbruket är en stor miljöutmaning, där förluster av kväve och fosfor från åkermark till vatten orsakar övergödning.
Upprepade mätningar i norra delen av vattendraget Ölman vid Ölman Hult visar på förhöjda halter av näringsämnen i vatten, vilket småningom når Ölmeviken. Medelvärdet för fosfor är cirka 77 µg/l och kväve är 902 µg/l. Ingen signifikant förändring i fosforhalten har konstaterat för hela mätperioden medan kvävehalten har minskat mellan 2000 och 2004.
På olmeviken.se använder vi kakor för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt.